Sitter på ett X2000 hem från Stockholm. I denna vagn är en hope absolut särart samlade. Eller kanske är denna skara en representering av oss homosapiens. Yurk....
Framför mig sitter en man, medelålder. Han har konstant släppt sig från dess att vi satte våra rumpor i första klassens säten. Han är vedervärdig. Vem fan, rent ut sagt, vill lukta på hans avskyvärda kroppslukt härstammat från hans anus? INTE JAG IALLAFALL.
Några rader längre fram sitter fru argbigga med tillhörande man. Hon har konstant skällt sen tåget lämnade Stockholms perrong. Fraser iform av: "Nämen va fan...skärp dig. Nu får du ju ta o lyssna med båda öronen....Men ååååååå...du är för fan sanslös...." Osv osv. Hon har skällt ut sin man under snart 3 timmars tid inför publik. Grattis herrn, du har gift dig lyckligt må jag tro.
Bakom mig sitter den sötaste av de mest bedårande,en liten tjej på 3 år, till råga på allt lystrar hon till namnet Ljuva. :) Hon är den enda vettiga i denna vagn 2.
Jag slutar ALDRIG förvånas över hur människor är, vad de säger, hur de luktar (!).
Jag mår illa, jag vill gå av. Fru konduktör, ursäkta, får man hoppa av i farten?
E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar