*pling plong*
Jag: - Hej
Mannen utanför dörren: - Hej, jag heter Björn, jag går runt och talar med människor om
biblen och Gud.
Jag: - Oookej, du kan stoppa upp din bibel i hålet du har där bak,
och börja tänka med dina hjärnceller istället för att låta dig styras
av dina hjärntvättarkompisar i Jehovas.
Nej, okej, jag sa inte så till Björn, i marinblå urtvättad kofta och beige uppsyn. Jag sa snarare någonting om att jag inte var intresserad. Har alltid alltid tänkt att när väl Jehovas (eller någon annan skit-sekt) ringer på min dörr, till mitt hem, så ska jag säga dem ett o annat. Men nu stod han där, beige, omodern, helt enkelt hjälplös, och jag tyckte synd om honom. Mest för att han under hela dagar ägnar sig åt den otroligt meningslösa sysslan att knacka dörr, hos svenskar som är så otroende som det bara gå att bli. Vad får han ut av det? Eller är det så att han och hans hjärntvättarkompisar i Jehovas tror att det är vägen till paradiset efter vår död? Har han provision på hur många hem han lyckas tränga sig in i, för isåfall förstår jag Björn med den otroligt fula koftan. Men jag är rädd för att det är inte i något vinstsyfte han står där, han tror helt enkelt att det är det enda sättet att vara en värdig människa på.
Björn, du behöver byta glasögon, dansa lite afro, få dig ett nummer, jobba på din självkänsla och börja TÄNKA!
/E
3 kommentarer:
Haha :) Guld Emse!
Hej Emma, längesen jag läste här! Angående Jehovas-mannen så glöm inte att alla har sina anledningar till att göra som de gör. Döm dem inte för vad du uppfattar av en kort sekunds samtal vid dörren. Ta hand om dej, nu ska jag fortsätta uppdatera mej!
Du har rätt Marie. Inte ska man döma. och det gör jag inte. Men jag känner mig fundersam, väldigt fundersam. Och mina tankar kan låta dömande. Men i den sista änden så är hans anledningar inte i mitt intresse. Jag är nog lite känslig när det kommer till min sfär, mitt hem. Och där tyckte jag inte han hade tillgång. Kram på dej
Skicka en kommentar