Har haft en kompis hos mig ikväll och vips så försvann tre timmar i intressanta diskussioner om livet. Så lite tid jag känner att jag tar till mina vänner, känner mig nästan skamsen för att jag är en ganska asocial varelse i perioder. Ibland när jag kommer hem så är jag så trött på människor, jag är så förbannat trött på att prata, på att lyssna. Jag vill bara vara tyst, anstränga mig fysiskt och glo på totalt meningslösa program. Mitt arbete kräver att min seriösa, inlyssnande sida är tillgänglig till 100%, så dagar då det varit mycket då är det batteriet nere på noll. Ska det vara så? Är det normalt att känna så? Jag har på senare år förstått vikten av ett lugnt/harmoniskt/välfungerande privatliv för att orka. Min sambo kan bli så irriterad på mig när jag tvunget ska se alla de där själlösa ytliga programmen som Top Model, Bonde söker Fru, Ensam mamma söker osv osv. Men jag vill titta, jag vill drömma mig bort i en låtsas värld som inte finns, för min verklighet på mitt jobb varje dag är också sjuk på sitt innerligt kärva och tragiska sätt.
Jag vet vad jag skulle vilja spendera mina dagar med. Men tyvärr finns inte den möjligheten nu och det kan göra mig tipp topp tosig.
Adjökens och Godnatt
"förresten, smaka apelsinerna nu, nu är de som godast på alla hela året, saftigt var ordet, sa räven"
1 kommentar:
Klart att intellektet blir mättat på jobbet; att alltid vara på alerten, som du säger lyssna fokuserat och komma med råd och rön som är anpassade efter var individ. Då måste man få skrota runt där hemma och bara vara, annars blir du alldeles tosig och utbränd. Det bästa är att skaffa ungar, för då är det helt ok att bar gå runt och fisa all ledig tid :) Kram Kram älskade vän!
Skicka en kommentar