onsdag 16 april 2008

~ pensionärer ~

Jag vet, jag vet, man ska respektera äldre människor, det är dom som skapat den verklighet vi lever i. MEN! Jag vägrar och respektera dessa förbannade pensionärer som inte respekterar mej. De som trängs och är ohyfsade. Otaliga är de gånger då jag stått i kön till kassan i mataffären, precis som idag, och en liten j...vla tant klämt sig förbi och låtsas som det regnar. Trots att jag var nästa till att expedieras så lyckades hon ändå böka in sig med sin vagn mellan mig och kassan. Till och med kassörskan såg, tittade på mej och frågade den lilla tanten om hon verkligen stått i kö och om det var hennes tur. Jaaadå säger den j...vla tanten. Jag bara skakar på huvudet och tittar på kassörskan o ler och någon bakom mej i kön möter min blick och ler uppgivet och igenkännande. Kom inte, absolut inte, och säg att hon inte såg mej, för det gjorde hon, jag gick inte att missa. Tala inte om dagens ungdomar som inte har hyfs för de, de är inget mot pensionärerna. Jag kan dra så många exempel på ohyfsade pensionärer. Men jag gitter inte. Jag älskar min mormor o morfar och min farmor och farfar och andra nära äldre som jag har, de är exkluderade ur denna skara!
/E

1 kommentar:

Anonym sa...

…som på apoteket

Gick in och tog vad jag skulle ha och gick fram till kassan. Vid ingången satt det några personer som jag antog väntade på att få sina recept expedierade. Kvinnan i kassan frågade om det var min tur, jag svarade att jag inte visste men antog det eftersom det inte stod någon i kö. Kvinnan i kassan frågade om jag bara skulle betala, jag svarade ja. Jag öppnade plånboken men hann inte betala förrän helvetet brakade löst. Från stolarna vid ingången rusar en tant upp och fullkomligen skriker att det är hennes tur och att jag skall vänta på min tur?!

Chockad tog jag ett steg tillbaka och stirrar på den galna tanten. Jag borde givetvis ha givit tanten en lektion i hyfs, men ödmjuk som jag är stod jag bara still och smälte galningens verbala attack. Första frågan som dök upp i mitt huvud var: Hur kan hon tilltala en människa hon inte känner på det viset? Andra frågan: Varför står hon inte i kö om hon ska betala något? (jag tog självklart förgivet att hon hade recept eftersom hon uppenbarligen suttit ner vid ingången).

Tanten tog god tid på sig i kassan och vände sig om mot mig och hånlog?! Jag stirrade på henne och sedan började ilskan att bubbla lagom tills det var min tur att gå fram till kassan. På väg till kassan sa jag högt och tydligt att det brukar vara kö (med nummerlapp) för att få recept expedierade på apotek men att de som ska betala något från butiken brukar stå i kö vid kassan. Tyvärr fick den stackars kvinnan i kassan all min ilska.

Att vara ödmjuk och snäll i dagens samhälle är detsamma som att vara mesig och lovligt byte för andras frustration över diverse misslyckade livsöden.

Tanten på apoteket och alla hennes likar, borde SKÄMMAS! Samt besvara frågan: Har du aldrig lärt dig hur man tilltalar människor man inte känner? Detta givetvis med reservation för att tanten kanske uppvisade ett sjukligt beteende.

Från en fd ödmjuk människa som numera ser som sitt uppdrag att uppfostra vuxna människor i hyfs!