~ ödmjukhet ~

Har läst lite bloggar idag och snappat upp del saker i min vardag.
Vart tog ödmjukheten vägen hos människor?
"Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar." (Wikipedia)
Vart tog den balanserade självuppfattningen vägen, uppfattningen om att allt inte handlar om mig och min existens? Att ibland anstränga sig lite mer än att bara finnas till, för att ha presterat något? Viljan att inse sina begränsningar och ändå tycka att man är okej, att istället bli peppad av det faktum att jag kan bli bättre?


Nej, jag vet inte. Jag blir rädd, och lite ledsen...

/E