Att vakna på morgonen till ett höstmörker som är svartare än synden är inte lätt. Snooza en gång, två ggr. Varm mysig sambo jämte, kallt rum... Great utmaning att komma upp, ungefär som att bestiga mount everest i mitt pregnanta tillstånd. Efter en lång dusch (thank you for varmvatten) och frukost kunde jag åtminstone se tillräckligt mycket ut genom ögongluggarna för att ta mig till jobbet. Sen har dagen segat sig på, hjärnan är som ett vakum, kroppen som en misslyckad julkola.
Sitter kvar på jobbet. Ska bege mig hemåt, till ett stort tomt hus då sambon är i huvudstaden o roar sig (jobbar). Ytterligare en utmaning ligger på planeringen ikväll och det är att ta mig bort till Träna för att leda gravidpass.
Dagen tar aldrig slut...
O jag är trött, mycket trött.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar